Reseberättelse – Kroatien 2005

Dag 1 16/7, lördag
Vi gick upp tidigt, 03.30…. Barnen vaknade trots allt lätt och själv kändes det som om jag studsade ur sängen. Vilken mardröm att missa planet. Vi körde hem till mamma som i sin tur åkte med oss till Landvetter flygplats och sedan körde hon hem vår bil till sig. Vi checkade in och barnen åt lite frukost på flygplatsen. Metalldetektorn pep när Cassandra gick förbi, vilket gjorde henne ganska nervös. Hon hade inget gick farligt på sig och vi fick lugnt fortsätta in i utrikeshallen i väntan på planet. Planet gick 07.30 och strax efter 07.00 fick vi gå ombord. Regnet utanför öste ner! Eftersom det är fri placering i planen nuförtiden fick vi sätta oss var vi ville så vi satte oss näst längst fram. Det var ganska mycket barn med på planet och en del små bebisar som skulle ut och flyga för första gången så flygvärdinnan hade en del att göra med att instruera alla föräldrar.

Flygresan gick bra, och framför allt fort. Redan 09.40 var vi framme vid Splits flygplats som ligger vid Trogir. Utanför flygplatsen skulle en kille möta oss och köra oss ner till båten. Jag hade kollat tidtabellen så jag visste att det skulle gå en färja ut till Hvar kl. 11.00. Utanför flygplatsen stod dock ingen lång mörk kille i glasögon och väntade på oss. Det sprang folk överallt men ingen Boban… Jag ringde Neda i Sverige (och väckte henne, förlåt gumman…) och hon fick tag på honom. Han som skulle ha hämtat oss var inte där men väl en annan kille så det löste sig ändå! Med oss i bilen plockade han upp ett par med barn som också skulle åka in till Split. På vägen till Split satt föraren hela tiden och kedjerökte i bilen, han hann med 3 cigaretter innan vi var framme vid båten… Det tror jag inte ens hade existerat i Sverige…

När vi kom fram till hamnen i Split fick vi reda på att det var fullt på båten och att vi först kunde komma med en båt som gick 14.30 (efteråt har jag fattat att eftersom vi inte hade nån bil med oss så skulle vi ha kommit med ändå, men det visste jag ju inte då) så vi fick vänta i Split. Vår förare och våra medpassagerare var otroligt hjälpsamma och körde runt och kollade från vilken pir vår båt skulle avgå och de försökte hjälpa oss så gott det gick! Otroliga rara människor!!

Vi lämnade in vårt bagage och gick runt lite och tittade. Vi åt lunch på en pizzeria och tittade på sevärdheter. Det var helt enormt hett, jag tror att det var runt 38-39 grader och stekande sol hela tiden. Vi hade tunna kläder men var rätt ovana vid sådan värme, även om vi faktiskt haft det riktigt varmt i Sverige i flera veckor innan så var det stor skillnad. Pizzan var god, och det var skönt att få lite skugga från den stekande solen. Jag shoppade lite nya solglasögon och ett par kepsar till pojkarna och sedan var det dags att gå ombord på båten till Hvar. Vi var rätt trötta efter att ha gått upp tidigt, Cassandra somnade en stund på båten och det var inte långt ifrån att jag gjorde det heller. Det var jobbigt att släpa allt bagage upp och ner för trapporna på båten samtidigt som vi hade två små buskillar som sprang omkring.

När vi kom av båten var klockan ungefär 16.30 och solen gassade på ordentligt, temperaturen visade på 36 ° men det blåste friskt och det var skönt att slippa hettan i Split. På Hvar var det väldigt grönt, det påminde en del om Sardinien fast det var mycket grönare. Vi skulle bli mötta av en kille som hette Mario, som skulle tala bra engelska ;o) och som skulle köra oss till vår lägenhet. Han var bror till ägarinnan av lägenheten och eftersom hon inte pratade engelska hade han fått uppdraget att möta oss. Tyvärr hade han missförstått så han befann sig i Jelsa, en liten stad som låg ca 15 minuters bilväg från båthamnen i Stari Grad. Så det var bara att ringa och vänta igen…..När han väl kom packade vi in oss allihop i hans bil, 5 personer och en massa bagage…Jag behöver väl inte säga att det var trångt. Han berättade små historier om alla platser vi passerade och vi fick bl.a. lära oss att allting på Hvar var ekologiskt odlat och att hela ön var väldigt ”unique”, vilket var det engelska ord han behärskade bäst *s*. Resan till platsen där vi skulle tog ungefär 45 min utmed vindlande bergsvägar och stup. Bl.a. körde vi igenom en vattentunnel som byggts om till biltunnel. Det fanns inget ljus och de hade bara reflexer på bergsväggarna. Det var endast tillåtet med biltrafik åt ena hållet i taget. Tunneln var 1,4 km lång och den var en upplevelse att åka igenom.

När vi kom fram var inte vår lägenhet riktigt klar ännu, vi slog oss istället ner på den gemensamma altanen där vi hade en helt fantastisk utsikt över havet. Vi satt och drack kall öl och läsk och bara njöt av den fantastiska utsikten. Vår ”värdinna” servade oss med drycker och kollade hela tiden så vi var nöjda med allt. Helt otrolig gästfrihet igen… Efter en stund var rummen klara och vi gick upp och duschade av oss innan det var dags att gå ner och äta middag. Värdinnan hade lagat en otroligt god middag, och William var i himmelriket. Massor med kött och jättegod hemmagjord pommes frites. Vi somnade gott efter en lång, lång dag på resande fot.

Dag 2 17/7, söndag
Vi vaknade att det var varmt och klibbigt. Den utlovade AC:n lös med sin frånvaro och istället stod det en fläkt i köket som fick gå på högvarv istället. Jag och Peter hade skojat om det där innan vi åkte, om att det säkert inte fanns någon AC utan att vi skulle få nöja oss med en gammal ranglig fläkt i bästa fall *s*… Hmm…Jag kanske är _lite_ synsk i all fall :) Vi promenerade ner till stranden i vår lilla by som hette ”Ivan Dolac”, vilket betyder ungefär ”Ivans dal”. http://www.hvar.hr/Default.aspx?tabid=349

Där fanns en liten affär, två restauranger och ett fruktstånd och en otroligt massa tjecker, slovaker och polacker. Vi verkade ha hamnat mitt i tjeckernas favoritsemesterby *s*. Vi badade en lång stund och köpte med oss vattenmelon till lunch. Gott och uppfriskande. Stränderna bestod av klappersten och man kunde antingen ligga direkt på stenarna eller så fanns det klippor man kunde lägga sig på. Det var väldigt, väldigt mycket folk överallt så det var svårt att få en bra plats på stranden. Barnen snorklade och dök och jag låg och läste. http://www.ivandolac.com/

Vi hade en lugn, lugn dag, vilket kändes rätt skönt efter den långa gårdagen. Efter att ha gått runt i den lilla byn insåg både jag och Peter snabbt att vi skulle få nippran av att vara där en hel vecka utan bil. Vi pratade med vår värdinna och hon skulle ordna en hyrbil åt oss från måndag morgon. Tack och lov…. Bilen kostade oss en del extra, 280 euro, men den var värd sin vikt i guld. Om man säger så här, vi hade sett allt i Ivan Dolac redan efter en timme… Redan på kvällen kom biluthyraren med bilen, han berättade att det var första gången han levererade en bil så pass lång. I vanliga fall hade han sin biluthyrning i staden Hvar som låg ungefär en timme från oss. Kvällen avslutades med en god middag på en av de två restaurangerna. Jag åt cevapcice och resten av familjen frossade i fläskkotletter och schnitzel. Notan slutade på ungefär 500 kronor. Billigt, med tanke på att vi är 5 personer och vi fick massor med mat och dryck. Ölen var billigare än läsken per liter *s*.

Dag 3 18/7, måndag
Vi hade hyrt en liten röd VW Golf och vi klämde in oss i den ganska så tidigt på morgonen (nåja, med våra mått i alla fall, klockan kanske var runt 11 *s*) och åkte iväg för att utforska ön Hvar. Först tog vi oss till Jelsa, för att komma dit fick vi åka igenom vattentunneln som jag skrev om ovan och igenom den lille staden Pitve som ligger vid branta stup. Trånga gränder och rätt mycket bilar gjorde det till en ganska hisnande upplevelse. Vi körde bara igenom Jelsa och fortsatte vidare till Stari Grad. Där gick vi in på öns första moderna shoppingcenter, där de hade _allt_ man behöver i livet. En skoaffär, ett Benetton, en leksaksaffär, en affär med trädgårdmöbler, ett apotek och en stor, stor matvaruaffär. Vi köpte ingen mat eftersom den knappast skulle hålla sig i värmen utan vi fortsatte in till staden Hvar som visade sig vara en riktigt pärla. Den första människa vi träffar på i Hvar var vår biluthyrare. Vi lunchade och gick sedan runt i staden och tittade. William hade blivit åksjuk på vägen och kräkts i bilen, som tur var lyckades han få av sig sin keps så det mesta kom i den men hans tröja var förstörd så vi fick köpa en ny åt honom. Han valde en fin v-ringad t-shirt med en fisk på och texten ”Hvar”. I hamnen åt vi glass och tittade på alla stora fina båtar som hade lagt till. Mysigt… De hade massor med små stånd där de sålde souvenirer och här var det framför allt olika saker från havet samt lavendel som gällde. http://www.adriatica.net/hrvatska/feature/hvar/main_en.htm

På vägen hem stannade vi till i shoppingcentret i Stari Grad och handlade hem mat och vatten och andra nödvändigheter som solkräm och transformers *s* (alltså leksaker till barnen).
På eftermiddagen tillbringade vi i ett par lugna timmar på stranden, barnen och Peter snorklade och jag läste. Så länge solen sken kunde man ligga på stranden. På kvällen gick vi tillbaka till samma restaurang och även den här kvällen gick det oanade mängder med fläskkotletter hos mina barn. Själv åt jag soppa, panerad ost och sallad. Mycket gott *s*. Dagen avslutades med en stund högläsning ur Ronja Rövardotter.

Dag 4 19/7, tisdag
Det regnade hela natten, det fullkomligt öste ner så när vi vaknade insåg vi ganska snabbt att det inte var något badväder den dagen så vi beslöt oss för att åka till Jelsa och gå runt där och titta en stund. Jag behövde ta mig till en bankomat för att ta ut pengar. I Jelsa var det jättefint. http://www.jelsa-online.com/

Vi handlade vykort, och gick runt på sightseeing. Vi var bl.a. inne i en gammal kyrka som var mycket vacker. Peter fotograferade en hel del där inne, fast utan blixt. Det blev faktiskt riktigt bra bilder. Vi lunch åkte vi hem, Samuel var väldigt sugen på pannkakor så det stekte vi. Fläkten var på för högvarv under tiden… På eftermiddagen var det dags att gå till stranden igen. Bad, snorkling och läsning. Det var skönt och avkopplande. För att förnya oss lite gick vi till den andra restaurangen på kvällen. Jag och Samuel åt pizza medan resten av gänget hängav sig åt olika köttfrosserier…igen… Dagen avslutades med en stund högläsning ur Ronja Rövardotter.

Dag 5 20/7, onsdag
Idag sken solen när vi vaknade. Jag var alldeles varm och klibbig och Peter som lider en del av värme hade haft ett par jobbiga nätter, den här var inget undantag. Vi gick upp och åt frukost, och det tog rätt lång tid innan vi kom iväg. Vi hade bestämt att vi skulle åka till staden Stari Grad idag, den ligger ganska nära båtterminalen dit vi kom när vi kom till Hvar.
http://pubwww.st.carnet.hr/hvar/sg.html

Dagen var mycket varm, så vi utrustade oss med massor av vatten. Insmorda med solkräm och med kepsar på huvudet åkte vi iväg i vår lilla röda fara… Utsikten var svindlande, jag har nog aldrig sett så mycket vackert hav och vackra berg på en gång!! På eftermiddagen gick vi till stranden och badade. Snorkling, läsning och solande i vanlig ordning. Kvällen avslutades med en middag på den ”vanliga” restaurang igen…Gissa vad mina barn åt idag? Jo då, schnitzel och fläskkotletter!! Själv åt jag sallad och cevapcice. Peter var solidarisk med barnen och åt fläskkotletter han med *s*.

Dag 6 21/7, torsdag
Det var sista dagen med bilen, vi bestämde oss för att åka in till Jelsa igen. Vi skulle till bankomaten, handla lite och skriva vykort. Peter rattade galant den lilla bilen nerför stupen och jag ska erkänna att jag inte var lika panikslagen längre utan kunde mer njuta av utsikten istället. Vi gick runt i Jelsa och tittade, vi var inne i ett par affärer och handlade lite souvenirer. Barnen fick leksaker och vi fotograferade för fullt igen. Vid bankomaten mötte vi Mario (”Mr Unique”) och vi stannade en stund och pratade med honom, han hade kafferast från sitt jobb på vattenverket och skulle sätta sig och ta en kaffe på en av uteserveringarna i hamnen och läsa sin tidning. Vi satte oss på en restaurang för att äta lunch. Jag och Peter åt spaghetti bolognese, pojkarna delade en pizza och Cassandra beställde en fisksoppa. Hon hade tänkt sig en god krämig fisksoppa med en rejäl klick aioli i men soppan visade sig vara en tunn buljong, helt utan kött med ett par riskorn som smakade havsvatten… Behöver jag säga att jag hade en mycket besviken dotter. Hon satt och muttrade över soppan en lång stund och tog sedan två pizzaslicar från sina bröder *s*. Vi måste ha blivit serverade av världens suraste servitris, hon muttrade över oss och det verkade vara ett stort besvär att vi ens hade satt oss på restaurangen. Tråkig människa, men så fick hon ingen dricks heller.

Vi åkte tillbaka till Ivan Dolac, badade en stund på eftermiddagen och åt lite vattenmelon. Vi gick ner för att betala men hamnade istället i ett långt samtal med värdinnans kusin Phil som bodde i USA men som jobbade i Angola inom IT på ett stort amerikanskt oljebolag. Han var så där lite blygsamt amerikanskt och sa ”I’ve done well for myself” *s*. Vi pratade juridik (såklart) världsekonomin, skatter och oljepolitik. Ett riktigt intressant samtal och vi hade nog kunnat prata ett par timmar till om det inte hade varit dags för middag. Någon betalning för rummet blev det inte den dagen.

Eftersom vi skulle lämna tillbaka bilen så hade vi bestämt oss för att middag där vi bodde och vår värdinnan skulle laga mat oss. Vi fick en god tomatsoppa med ris till förrätt (underbart gott, det gjorde alltid min mormor när jag var liten) och sedan hade hennes man stekt upp en massa olika kött och till detta hade hon gjort en potatis- och aubergineröra samt pommes frites och en stor härlig tomatsallad. Mums! En av våra grannar (en tyska som också hette Susanne) åt också middag på ”hotellet” och hennes son satt och slog sig själv i ansiktet och muttrade högt för sig själv, han kan väl ha varit en 11-12 år och det såg lite otäckt ut. Mina pojkar blev lite rädda för honom, men han gick iväg efter en liten stund. Efter det hade Samuel en stor föreställning för alla, han dansade och skrattade och hade hur kul som helst. William blev rätt tagen han med och det slutade med att båda två stod och dansade inför allihop. Efter middagen gick vi upp på vår altan och avslutade kvällen med ett parti kort. Killen som skulle hämta bilen skulle ha kommit vid nio-tiden men dök upp först vid halv tolv. Återlämningen gick utan problem och det är ju alltid skönt. Vi njöt av en helt fantastisk solnedgång, solen var alldeles illröd!!

Dag 7 22/7, fredag
Första dagen utan bil igen och vi fick utforska den lilla ”minibyn” Ivan Dolac igen. Vi var länge på stranden och hade en riktigt härlig baddag. Vi hade hittat en ny liten badvik som var lite lugnare än de övriga stränderna. Adriatiska havet är fantastiskt vackert, blått, grönt och turkost vatten o olika nyanser.

I lägenheten hade vi en tv, och det fanns ungefär 500 kanaler varav 300 var radiokanaler, 197 var tyska tv-kanaler och 3 var engelskspråkiga. Tur att jag talar så förträfflig tyska *s*….hm… I vilket fall som helst så fanns det en kanal som hette ”travel shop” eller nåt liknande och som gick ut på att man köpte resor via en slags tv-shop. Priserna verkade riktigt vettiga och vi funderar på att testa det någon gång. De hade en hemsida med som jag ska kika närmare på: http://www.tvtravelshop.de/TV/Startseite

Eftersom det var dags att lämna Hvar på lördag morgon så var det packning som stod på schemat. Men vi lyckades på något konstigt sätt ändå förhala packningen så det slutade med att vi stod och packade mitt i natten ändå. Barnen gick och la sig och jag och Peter packade. Det blev en lång natt.

Dag 8 23/7, lördag
Mitt i natten började det att regna. Himlen fullkomligt öppnade sig och det öste ner. Det blixtrade och dundrade mellan bergen och jag var helt övertygad om att min sista stund var kommen. Efter ett par timmars regnande blev det lite uppehåll och jag vaknade till ganska tidigt efter en mycket orolig natt. Ute lös solen med sin frånvaro för första gången på hela natten, det var fortfarande hett ute men inte alls som vanligt. Efter frukosten promenerade vi ner till byn och stränderna var för första gången helt tomma (på folk). Nu insåg vi varför vi aldrig hade kunnat få en bra plats på stranden oavsett vilken tid vi kom, folk hade helt sonika lämnat kvar sina solmadrasser överallt så stränderna så det var fullt fast det var tomt *s*. Vi hade tänkt att ta oss ett morgondopp innan det var dags att ta båten tillbaka till Split, men det blev det ingenting med.

Vid 11.50-tiden kom ägarinnans man (båten avgick 12.30 och det var ca 45 min att köra till båten) och hämtade oss i sin välputsade BMW med lädersäten och AC och vi klämde in oss i den hela bunten. Jag och Cassandra hade varsin pojke i knäet och en stor resväska mellan oss och Peter hade en hel hög väskor framme hos sig. Det gick _rätt_ fort kan ju säga. När vi kom fram till vattentunneln och får grönt ljus så börjar helt plötsligt bilarna framför oss att backa istället för att köra framåt. De har en engelsman råkat missa att det var rött ljus när han körde in i den enfiliga, enkelriktade, mörka tunneln. En hel del turbulens med svärande förare uppstod *s* men det gick rätt smidigt ändå. Den stackars engelsmannen verkade helt skärrad när han väl kom ut ur tunneln så han fick ställa sig vid vägkanten och pusta ut en stund. När vi väl kom ut på motorvägen utanför Jelsa gasade vår förare på ordentligt (att det var 40 på vägen tycktes han inte märka, men han rökte i alla fall inte i bilen *s*) så vi kom till båthamnen 12.20 och hade 10 minuters marginal innan båten skulle gå. Vi tog farväl av vår värd och vi var väldigt nöjda med vår vistelse!! http://www.solaris.se/

Vi kånkade in våra resväskor på båten och gissa vilka som blev lyckliga när vi hittade hissen! På båten var det fullt överallt utom i det rökfria caféet där det fanns gott om plats. Vi åt ett par varma smörgåsar, skivorna var rejäla, jag var helt övertygad om att det var en stressad karl som hade skurit dom *s*. Ca 3-4 cm på ena sidan och 0,5 på andra. Men det var gott och alla blev mätta.

Neda skulle möta oss i Split men hon hade blivit lite försenad. Eftersom hon också hade en massa bagage så var det bättre att hon lämnade av det i Primosten innan hon mötte oss annars hade vi aldrig fått plats i bilen. Så vi tog en liten tur i Split. Vi lämnade in bagaget på bagageinlämningen. Jag är helt övertygad om att den lille gubben i bagageinlämningen kände igen oss när vi kom med vår enorma svarta resväska igen. Han hade svurit lite över den när vi lämnade in den förra gången och den här gången innehöll den mer saker än sist *s*. Förvaringen kostade 10 kuna per väska och vi lämnade in 5 väskor och hade bara vårt handbagage med oss.

Split är en gammal stad och i stadskärnan finns det Diocletianska palatsen som är byggt på 200-talet. Det är en upplevelse att se och vi gick runt en bra stund bland alla stenhögarna och tittade. Efter en stund tog värmen ut sin rätt och vi tog en fika. Barnen drack läsk och jag och Peter tog varsin kall öl. Det var mycket, mycket gott. När vi satt där ringde Neda och sa att nu var hon strax framme hos oss och vi fick bege oss tillbaka till bagageutlämningen och hämta ut våra väskor. Det var verkligen varmt i Split men vi var nog lite bättre förberedda på det idag jämfört med veckan före så jag led inte särskilt mycket av värmen den här gången. Neda hade fått låna Mladens bil och vi åkte först iväg till hennes kusin Goge som fått en bebis för två månader sedan. Jag har inte träffat Goge sedan hon var en liten busig tvååring för tjugo år sedan och nu har hon gift sig och fått en egen liten bebis. Det är i sådana stunder man känner sig gammal. Hon bjöd på lite saft och kakor och vi satt och pratade en stund och beundrade hennes bebis. Efter det körde Neda oss till sin moster och lämnade oss där för att hon skulle vidare till flygplatsen för att hämta upp sin bror, Cissi och deras bebis Alicia. Deras plan var lite försenat och Ivans väska höll på att hamna i Dubrovnik istället för Split, men allt löste sig som tur var.

När vi väl kom fram till vår nya lägenhet i Primosten var klockan närmare 21.00 och jag var ordentligt hungrig. Primosten var en otrolig kontrast i jämförelse med ”Ivan Dolac” på Hvar. Det var turister och restauranger överallt. Orten bestod av en halvö som enligt legenden från början hade varit en egen ö men invånarna hade tagit med sig en stund från fastlandet varje gång de återvände så numera var det en halvö. Det fanns en liten borgliknande mur runt den gamla stadskärnan så det såg nästan ut som en sagoby. Det var hur fint som helst och William sa: ”Jag tror att jag har dött och kommit till himlen” *s*. Han är söt, min sexåring. Vi gick till en jättefin restaurang som heter ”Staro Selo”. Vi åt mycket, mycket god mat (killarna åt fläskkotletter) och drack gott vin till maten. Vi somnade gott efter en lång dag, här fanns det AC!

Dag 9 24/7, söndag
Idag var det dags att utforska Primosten. Här finns en härlig bild över halvön från ovansidan: http://www.primosten.hr/ ,här kan man se fler bilder :
http://www.primosten-hoteli.hr/index_E.htm,
http://www.kroatien-adrialin.de/ortsinfos/primosten/

Det var jättevackert och vi gick runt länge och tittade. Vi var uppe vid kyrkan som låg högst upp på den lilla ön och där fanns en ganska stor kyrkogård. På de flesta gravstenarna fanns foton på de avlidna fastsatta på själva gravstenen och på vissa gravar fanns det foton på dem som i framtiden skulle ligga i den graven. Det kändes rätt bisarrt måste jag säga. Efter stadsvandringen gick vi hem och åt lite mat och vilade en stund. Neda gick i förväg ner till stranden och när vi sedan kom efter kunde vi inte hitta henne bland alla människor! Det var hur mycket folk som helst överallt. Vi gick runt en bra stund och letade. I Primosten finns det stränder precis överallt och till slut la vi oss på en av dom. Barnen och Peter badade och jag låg och läste. Vi träffade Neda när vi kom hem igen och vi måste ha passerat platsen där on solade vid åtminstone två tillfällen.

På kvällen gick vi till en pizzeria som heter Calypso och som serverar en av de godaste pizzor jag någonsin har ätit i hela mitt liv.

Dag 10 25/7, måndag
Idag har vi en riktigt slapp dag. Vi gjorde inte särskilt mycket alls. Vi sov länge, åt sen frukost och gick sedan runt på stan en stund. Vi köpte cevapcice i ett snabbmatsstånd och åt till lunch och var sedan hemma och tog det lugnt. Det kändes för varmt att gå till stranden. Vinden Jugo hade blåst upp, och den är varm…Barnen lekte i trädgården och jag satt mest och pustade under AC:n. På kvällen gick vi tillbaka till Staro Selo och njöt av deras mat igen. Barnen hoppade studsmatta och vi strosade längs strandpromenaden en bra stund och tittade på människor.

Dag 11 26/7, tisdag
Lilla hunden Bibi kom på besök och ville in till oss så snart vi hade vaknat. Alla smälte totalt för denna underbara lilla varelse. Vi blev inte riktigt kloka på om hon är en malteser eller en bichon frisé, men jag tror att hon är en malteser. Hur söt som helst, och jag vill bara ha!!!! Det tål att tänkas på i all fall.

Efter frukosten gick vi till turistbyrån och köpte biljetter till en utflykt som vi tänkte göra på onsdagen till vattenfallen i nationalparken Krka (ja, det är rättstavat) http://www.kroatien-online.com/en/tourism/excursions/krka.htm Vi satt sedan en lång stund och drack kaffe på Nedas favoritcafé ”Popaj” (Popeye) och killarna roade sig med att mata myror med socker. Cassandra var inte lika road *s*. Lunchen avnjöts också på Popaj, fast den kom från snabbmatsrestaurangen bredvid. Här fanns inga restriktioner på att inte äta medhavd mat *s*.

Vi var på stranden och badade och tog det lugnt på eftermiddagen. På kvällen gick vi iväg till en restaurang som låg högt uppe på kullen i den gamla delen, precis vid kyrkan som jag skrev om här ovan. Där hade vi en helt fantastisk utsikt över havet. Tyvärr var kyparen ensam så allt tog lite tid, men det smakade gott. William testade att äta friterad bläckfisk, vilket jag tycker är ganska strongt av en 6-åring, och han tyckte att det var jättegott! Samuel höll sig till fläskkotletter och Cassandra åt lamm. Själv åt jag pasta med skinka och svamp (Spaghetti Milanese) och Neda åt prsut (kroatisk skinka som påminner om parmaskinka). Kvällen avslutades med glass och pannkakor inköpta i ett av gatustånden vid strandpromenaden. Killarna hann förstås med sitt obligatoriska studsmattehopp.

Dag 12 27/7, onsdag
Vi gick upp tidigt, jag och Peter gick som vanligt ut och handlade färskt bröd och yoghurt medan barnen dukade. Vi åt en ganska snabb frukost för idag skulle vi resa till Krka och vi skulle vara i hamnen senast 08.30. Det låg nära vår bostad, det var en promenad på ca 10-12 minuter till båten så vi gick hemifrån när klockan var 08.10. När vi kom fram till båten var det redan fullt med folk och det fanns inga sittplatser under tak så vi fick sätta oss ute på övre däck. Tur att vi hade massa skolskydd och kepsar… Båten avgick redan 08.28 och strax efter avfärden gick arrangören runt och serverade en snaps till alla vuxna, så vi hade något att styrka oss med inför den långa resan *s*. Till lunchen fick man välja antingen kött eller fisk och till detta serverades kål. Köttet bestod av två tunna skivor karré och fisken som serverades var en hel makrill med huvud och allt. Inget för mig med andra ord så min lunch bestod av kål och vin *s*. Den kroatiska skärgården är helt fantastisk, vi passerade flera små öar och till slut kom vi till Sibenik, som är huvudort för Primosten.

Efter Sibenik gick resan vidare till Krka och efter ca 3 timmars båtfärd var vi framme vid nationalparken, Kroatiens sjunde i ordningen. Det var otroligt vackert. Folk badade överallt, men längst framme vid fallet var det avspärrat och det var väl tur….Vi tog oss uppför berget och svetten fullkomligt sprutade, det var varm och mycket, mycket, mycket fuktigt!! Folkmassorna ringlade sig fram och det var massor med människor överallt. Vi tog en liten paus halvvägs och åt drack lite läsk och öl och åt glass. Vi såg helt fantastiska vyer och Peter tog massor med kort! Vi gick dock tillbaka till båten i god tid, för jag ville ha en bra plats i skugga! Jag, Peter och Cassandra satt och löste sudoku medan killarna lekte med sina ”Dual Masters”-kort.

Hemresan kändes ganska lång och min mage kurrade rejält sista biten. Precis när vi kom i land ringde Neda, hon hade tillbringat dagen hos sin farmor i Split och de hade haft en otroligt het dag. Vi bestämde träff på Calypso för en tidig middag (18.30) och den smakade helt ljuvligt efter en lång dag till havs följt av en lång vandring. Vi gick hem ganska tidigt och tillbringade resten av kvällen spelandes kort på altanen.

Dag 13 28/7, torsdag
William tappade sin framtand vid frukosten. Han vägrade att öppna munnen och visa oss sin glugg, men efter en stund gick det bra. Vi gick ner till stranden och badade, det var helt underbart att bara ligga och slöa i skuggan. Det var verkligen hett ute och vi fick höra att det var en vämebölja på väg, på fredag skulle vi få en bit över 40 grader. Jag kan lova att det redan var varmt så det räckte!! Vi hade en lugn slö, dag och det var underbart.

När vi kom tillbaka till strandpromenaden på kvällen för barnens sedvanliga kvällshopp på studsmattorna låg det en ensam stackare i badbyxor kvar på stranden och sov. Jag tyckte lite synd om honom, men det såg inte ut som han hade bränt sig i alla fall.

Efter middagen gick vi omkring bland stånden och tittade på allt. Det fanns allt från snäckor till tavlor och glaskonst, lavendel och väskor. Med andra ord massor att shoppa. William sa att här skulle mormor ha trivts bra.

Dag 14 29/7, fredag
Dan före dan…Sista dagen på stranden och nu hade den omtalade värmeböljan tagit fart ordentligt (jag fick efteråt veta att vi tydligen hade 50 grader i solen och 39 grader i skuggan). Vi kom iväg ganska tidigt till stranden och efter en snabb fika på ”Popaj” kastade vi oss ut i vattnet. När vi kom dit hade hotellet som låg i närheten arrangerat vattengympa för sina gäster så det stod ett hav av kvinnor i vattnet och gympade. Bland dessa fanns och ett par stackars förskrämda karlar som gjorde sitt bästa för att hänga med *s*. Jag låg inte så länge i solen men det räckte för att jag skulle bränna mig ganska ordentligt på ryggen. Vi flyttade över till en skuggplats och sedan åt vi lite lunch på stranden. De stekte crepes vid stranden och det var hur gott som helst.

Vi köpte lite souvenirer och gick runt på stan och tittade och sedan gick vi hem och packade våra väskor. Vi hann med ett par parti kort innan det var dags att gå ut och äta middag. Vi gick till ”Staro Selo” igen och jag åt en helt fantastisk pasta med scampi. Eftersom vi skulle upp tidigt gick vi hem ganska tidigt. Det var fortfarande otroligt hett ute så jag var ännu en gång tacksam för AC:n i lägenheten.

Dag 15 30/7, lördag
Dags för hemresa. Efter en sista frukost på vår fina altan blev vi hämtade 07.30 av en kille som hette Daniel. Han hade en stor svart mercedes där vi alla rymdes utan att trängas allt för mycket. Resan till flygplatsen gick snabbt och redan 08.10 var vårt bagage incheckat och vi gick in i taxfree-shopen för att se om det fanns något kul att handla. Sprit och cigaretter var billigt, men eftersom varken jag eller Peter är några storkonsumenter av vare sig det ena eller det andra så köpte vi inget där utan vi fortsatte till parfym- och sminkdelen, där var priserna inte alls särskilt billiga utan priserna hemma var helt i klass med dom på flygplatsen så vi handlade inget där heller. Planet var försenat och ungefär 45 (11.25) minuter efter utsatt tid fick vi gå ombord. Väl inne på planet meddelade kaptenen att vi hade missat vår slot-tid som var 11.15 och vi kunde få en ny tid först kl. 14.00!! Stora suckar hördes på planet och kabinpersonalen försökte få tag på vatten åt oss. Efter ungefär en timme i planet delade de ut lite vatten och efter ytterligare en stund meddelade kaptenen att vi hade fått en ny slot-tid kvart i ett. Det var ungefär då vi skulle ha landat i Sverige… Vi kom iväg till slut i alla fall, men maten på planet tog slut och det hördes lite missnöjt mummel här och var. Jag fick den sista pastasalladen och då satt jag på 8:e raden framifrån.

När vi kom till Nordtyskland började regnmolnen att hopa sig och vid landningen på Landvetter fullkomligt det öste ner. Från bastu till dusch i ett svep. Josef mötte oss vid planet i vår bil och vi körde hem honom till Floda och fortsatte sedan hem till oss. Bilen var nystädad både utvändigt och invändigt och när vi kom hem var hela vår lägenhet välstädad och mamma hade köpt nya lakan och bäddat rent. Helt underbart och en perfekt avslutning på en skön semester.